Cement Fabriken

Fortsättningen på historien om Kalkbrottet. De här ställena hör ju ihop och linbanan gick från kalkbrottet till Cementfabriken en gång i tiden. Det här är ett av de häftigaste delvis övergivna ställena som faktiskt fortfarande finns kvar i närheten av Stockholm.

Jag har varit där och fotat ensam och även med fotomodell. När Frida och jag var där och fotade 2006 så hörde vi plötsligt hundar som skällde. Hundarna kom närmre och närmre och lite skraj blev man ju med en modell i lack och pumps som jag hade tagit med ner för berget och genom stängslet. När de kom fram till oss så visade sig det att det var brandförsvaret som övade på området och hundarna var jättesnälla. Men de sa till oss att det hade varit betydligt jobbigare om det hade varit Nationella insasstyrkan som hade övat när vi var där....

En bunta bilder finns här:

Cement Fabriken

Det stora Kalkbrottet

Det här stället har jag besökt många gånger. Sommar som vinter har man alltid hittat nya detaljer att fota. Brottet hänger ihop med en stor Cementfabrik men det får bli ett senare kapitel att skriva om den. 1948 började man bryta kalk och ett år senare så var även cementfabriken färdig.

Kalken fraktades från brottet till fabriken med linbana och flera av tornen till linbanan står kvar än idag.

Kalkbrottet är numera vattenfyllt och är en ganska stor konstgjord sjö. Senaste gången jag var dit hade de även röjt upp en del bland allt bråte som fanns på platsen. 1980 lades verksamheten ner då den inte längre var lönsam.

En album med blandade bilder från mina många besök hit finns här:

http://www.flickr.com/photos/plassgard/sets/72157638247109315/

Dagens skörd blev både tegel, torv och gamla volvobilar

Fantastiskt November väder då man kan ge sig ut och fota gamla fabriker, bruk och bilar. Dagarna är korta men kan man få några timmar med det ljus som var idag så är det riktigt kul att fota t.om i November!

Träffade även trevliga människor som berättade lite historia och varnade för att ge sig in i bruket. Så jag smög bara in en liten bit ;) Mera bilder kommer från dagens äventyr!

Beckomberga Mentalsjukhus

Beckomberga var ett mentalsjukhus i Bromma. Det stod klart 1935 och var för sin tid ett modernt sinnessjukhus och ett utav Europas största. Jag fotade det här stället 2004-2005 och då hade det mesta stått tomt sedan vårdreformen 1995. 

Fast att det gått så många år sedan det var fastboende patienter där så mötte jag varje gång flera människor som satt i parken utanför. Många av dem verkade vara hemlösa och saknade antagligen sitt forna hem. Mycket gripande att se dessa stackare sitta och värma sig vid en eld utanför Sjukhuset. Det fanns nog många tragiska öden på sjukhuset men antagligen minst lika många tragiska historier med patienter som plötsligt rycktes upp ur en trygg inrutad tillvaro och plötsligt skulle klara sig i öppna vårdformer och eget boende.

De gånger jag var där så var det fortfarande hyfsat helt. Visst var det taggat lite här och var och lite sönderslaget glas men stället var inte helt trashat. Ett minne är att vi hittade en kulvert som vi gick vidare i och när vi öppnade dörren i tunnelns slut så var vi plötsligt inne på Bromma Sjukhus som var i full drift. De såg hyfsat förvånade ut när vi kom ut ur gången med kameror och ficklampor.

Idag är en del byggnader renoverade. Andra är rivna och hela området är numera bebyggt med flerfamiljshus och villor.  

 En bunta bilder från Beckomberga här!

Tollare Bruk

Tollare pappersbruk låg i Nacka utanför Stockholm. Bruket stod färdigt 1922 och var i drift till 1964. Under 70 och 80-talet så byggdes det bland annat båtar här men till slut stod det gamla bruket tomt och förfallet tog fart. I närheten låg även ett litet kafferosteri och när jag var där och fotade så spred sig en härlig kaffedoft över området. 

Efter ett hårddiskras och missad backup så saknar jag alla mina originalfiler från detta och några andra fotoäventyr (jag vet, klantskalle) men jag hade i varje fall några mindre jpeg:ar på ett annat ställe så några bildminnen finns kvar från denna härliga byggnad. 

Jag minns att här hittade jag massor med detaljer att fota. I en del av byggnaden gjorde man plastbåtar och i den firmans kontor fanns i princip allt kvar. Fakturor, skrivmaskiner och kaffekoppar. Allt stod och väntade att någon skulle komma och jobba igen som förr. Här fanns också en småtokig och enormt stor kille som vaktade stället. Han bodde i en manskapsbod i hamnen och hade tidigare bott på en båt vid kajen. En gång när jag var där och fotade så kom han efter på sin stora 3-hjuliga handikappsmoped och gapade och skrek.

Jag går alltid efter devisen ”ta inget annat än foton” men här minns jag att jag var otroligt sugen på två fina gamla damejenger. Men jag höll fingrarna i styr och tog inget annat än bilder.

Vattnet utanför Tollare bruk var ett av de mest förorenade i Sverige och det krävdes mycket resurser för att ta hand om det. Vad jag vet så blev till slut lösningen att gjuta in pappersmassorna på botten då det skulle vara omöjligt att ta upp dem utan att de skulle sprida sig i vattnet. I dag är bruket rivet och det byggs bostäder på området.

Mina bilder från Tollare Bruk 

Resan är en del av målet

Vi är roadtrip junkies. Så är det bara, vi älskar att åka bil! Och framförallt på gamla bortglömda riksvägar eller små grusvägar. Jag blir lika förvånad varenda gång över hur mycket fantastiska platser det finns i det här landet som ligger så långt bort från storstäder och europavägar.

Om vi har ett mål med resan så brukar vi kolla på GPS:en. Då brukar man få två eller tre förslag där det första är via Europaväg om det finns. Sen via riksväg och slutligen den längsta vägen via små krokiga vägar. Självklart väljer vi den längsta som ofta delvis är grusvägar och plötsligt råkar man på människor som bor mitt ute i "ingenstans". Och alltid hittar man vackra platser man inte hade en aning om att de existerade.

Så mitt råd är: Välj inte alltid den snabbaste vägen. Låt resan vara en del av njutningen och ta en titt på allt det vackra som finns där ute. :)

Ryssviken, läskig och lockande

Ryssviken i Nacka var en häftig plats för en skrotälskande upptäckare. Här fanns det alla sorters övergivna bilar, båtar och kranar + två stycken ryska verkstadspråmar. Idag har de byggt flytande bostäder på området och allt det härliga skrotet är bortforslat.

Det var alltid lite pirrigt att bege sig hit för att fota då det bodde diverse kufar i bilar och båtar som inte direkt hörde till samhället här men nyfikenheten vann alltid över rädslan.

Första gången jag var här träffade jag några riktigt skumma typer som stod och eldade kabel och en riktigt ilsken typ som gapade om att jag fotade på området. Den gången vågade jag mig inte ombord på pråmarna utan fotade från land men andra gången klev jag ombord på dessa rostiga kolosser. På vissa ställen var de så genomrostade att jag inte vågade passera men det blev en hel del bilder. Jag hörde hela tiden hur det knakade under mig och på övervåningen var jag hela tiden beredd på att jag skulle gå igenom den rostiga plåten.

Ryssviken var från början en omlastningsplats för fotogen och fungerade under många år som en reparationsplats för båtar men platsen blev allt mer förfallen och till slut så vet visste ingen vem som ägde alla båtvrak och kranar som fanns där.

36 bilder från Ryssviken finns här! 

Outa eller inte Outa det är frågan

Det är alltid roligt att läsa lite om ställen som fotats och min tanke med bloggen är ju att få med lite fakta och anekdoter om de ställen jag fotat. Men jag kommer inte lämna ut uppgifter om alla ställen. En del kommer mer beskrivas i allmänna ordalag då de fortfarande står där de står och inte är helt sönderslagna.

De ställen jag lägger ut namn och fakta om är såna som redan är borta, renoverade eller helt enkelt så allmänt kända eller sönderslagna att de inte behöver hållas hemliga.

Saltsjö Qvarn (Duvornas Slott)

Saltsjö Kvarn är en nedlagd kvarn industri som stod tom under ganska många år och ett av de ställen jag fotat vid många tillfällen. Fastigheten byggdes mellan 1888 – 1890 och ligger i Nacka på gränsen till Stockholm. Från början var kvarnen ångdriven men 1916 gick man över till eldrift. Verksamheten pågick till 1988. 

Precis intill ligger också Danvikens Sjukhus som byggdes på 1700 talet. Sjukhuset tog emot sinnesjuka patienter och kallades i folkmun Dårhuset.

Under åren Saltsjöqvarn stod tom döptes den i folkmun till ”Duvornas Slott”. Jag lovar att det inte var en underdrift. Första gången jag klev upp på vinden så lättade hundratals duvor och hela golvet, trappräcken m.m var täckt av fågelskit. På taket fanns det en balkong med fantastisk utsikt över Djurgården och inloppet till Stockholm. 

Som vanligt när man fotar i övergivna byggnader så får man ju se upp för diverse hål och andra överraskningar. I den här kåken fanns det massor med hål mellan våningarna och en gång höll jag nästan på att kliva rakt in i en silo här. Jag var på fjärde eller femte våningen och öppnade en dörr i mörkret. När ögonen vant sig insåg jag att det var ett helt öppet schakt ner till marknivå. 

Det var ganska mycket folk som rörde sig i huset när det stod tomt och då och då kunde man hitta diverse installationer som t.ex ett tomt rum med en stol mitt på golvet och en hängsnara ovanför. I vissa utrymmet taggades det också rätt friskt. 

Huset är idag åter i drift men numera som ett Hotell. Det man gjorde var att man spände upp fasaden så den inte skulle rasa och sen rev man hela innanmätet och gjöt ett helt nytt bjälklag så egentligen är det ett nytt hus med den gamla fasaden intakt. Fasaden är k-märkt och man fick t.ex inte ta upp några fönster.

Här finns drygt 40 av mina bilder här

ifrån:

Saltsjö Qvarn Album 

Spotthinkar och långa trappor på Söderby

Jag pratade en gång med Platschefen för projektet som byggde om själva sjukhusdelen till bostäder. Han började närma sig pensionsålder och hade som tonåring sommarjobbat på Sanatoriet. Ibland är det lustigt hur slumpen tar en tillbaka till platser i livet. Då det var patienter som var lungsjuka så var det ett evigt hostande och spottande och patienterna hade spotthinkar stående bredvid sina sängar. En av hans arbetsuppgifter var att hämta dessa hinkar och bära dem ner för trapporna till källaren. Sen tömdes de och innehållet eldades upp. Vilket härligt sommarjobb för en tonåring...

Söderby Sanatorium

Tanken med den här bloggen är att skriva lite mer om de ställen jag fotat för att ge lite mer koppling till bilderna och först ut blir Söderby Sjukhus. Detta Sanatorium uppfördes mellan 1907 och 1910 i Salem utanför Stockholm och var landets största Tuberkulosklinik.

Lungkliniken lades ner i början av 70-talet och har även inhyst långvård och flyktingförläggning men efter 1988 stod det tomt tills man började renovera området till bostäder 2005.

När man började renovera sjukhuset revs en hel del av fastigheterna och det som har gjorts om till lägenheter idag är Läkarvillorna och själva sjukhuset.

Jag är uppväxt i området och har sett det i drift och varit där många gånger under tiden det stod tomt och fotat i princip alla fastigheter.
Ett av de karaktäristiska dragen för den stora fastigheten var luftningsbalkongerna där de lungsjuka fick ligga och andas frisk luft med jämna mellanrum. Den delen är i dag riven men bevarad och ska enligt plan sättas upp igen i området.

 

 

Mellan en del av fastigheterna fanns det kulvertar som jag sprungit i och i källaren på sjukhuset fanns en biograf. Sjukhuset hade även bårhus och en egen kyrkogård.

 

En del av mina bilder från de år jag fotade där finns här:

 

Söderby Sanatorium

 

 

 

 

 

 

Ett gammalt motto och min dragning till Övergivna Platser

"I adore the things you ignore" har länge varit ett motto och en signatur jag använt mig av. Jag har alltid varit fascinerad av gamla byggnader, övergivna platser, skrotbilar etc men första gången jag konkret kände mig "addicted" var 2001 när jag kikade på Prora på Rügen i Tyskland.

Detta galet gigantiska komplex med en längd av 4,5 som Hitler en gång i tiden skulle göra till ett semesterhotell för Tysklands arbetare. Jag tog bara ett fåtal bilder den gången men längtan efter att fota och dokumentera övergivna platser tog fart där.

2004 var nog året då det riktigt tog fart och jag började leta övergivna industrier, bostadshus och sjukhus att fota.

Jag hade i närheten det nedlagda gamla sanatoriet Söderby som jag varit vid ett antal gånger och fotat men nu började jag söka mig runt och fann att Sverige var ganska fullt av övergivna platser. Sedan dess har det blivit ganska många ställen men livet tog lite nya vägar under den här perioden och det blev några års paus innan fotandet satte full fast igen.

Idag lägger jag upp mina bilder på dessa två platser:

andersplassgard.prosite  och flickr.com/photos/plassgard

När jag började kolla runt lite efter likasinnade insåg jag att Sverige är fullt av upptäckare och numera är jag ganska aktiv på http://28dagarsenare.se/ och gruppen övergivna platser på Facebook.

Intresset har också utvecklats med åren och numera är jag lika intresserad av Svensk industri och brukshistoria som själva fotandet. Så fotoutflykterna har fått ytterligare en dimension på senare år.